Mat, natur & kultur på Ekerö

Stenhamra stenhuggarby

Skapat 28 september, 2014 av Johan

Stenhamra stenhuggarby är en ovanligt komplett bevarad industrimiljö från slutet av 1800-talet. Ett stenbrott där man tydligt kan se hur ett industrisamhälle kunde vara uppbyggt. Många av de välbevarade byggnaderna finns kvar med allt från arbetarbostäder, till ingenjörsbostaden, men även skolan, dansbanan och konsumbutiken.

Vattenfyllda dagbrott med klart vatten och fisk

En dramatisk miljö som lockat stora filmskapare
Stenbrottet är en fantasieggande miljö som under åren lockat många filmregissörer. Pippi på rymmen, Bröderna Lejonhjärta och Vägen till Klockrike har alla scener från stenbrottet. Dessutom har filmen Beröringen av Ingemar Bergman och Jag är med barn av Lasse Hallström delvis spelats in här.

Stenläggning av Birger Jarlsgatan 1898 från Smålandsgatan och norrut (Stockholmskällan)

Stockholms gator med sten från Stenhamra
Sedan 1870-talet pågick i Stockholm ett stort arbete med att stenlägga stadens alla gator. Stenbrottet öppnades 1884 av Stockholms stad och var fram till 1919 den största leverantören av gatsten till huvudstaden. Verksamheten fortsatte många år efter det men lades ned 1937. Trots att det var länge sedan som verksamheten lades ned finns än idag det mesta av industrimiljön fortfarande kvar.

Nya dansbanan från 1913

Livet i stenhuggarbyn
Man kan bara ana sig till det hårda liv som bergsprängarna och stenhuggarna och deras familjer levde under i detta isolerade samhälle. Arbetarna och deras familjer bodde på strandsluttningen nedanför stenbrotten och än i dag finns de fem arbetarlängorna kvar med sina tillhörande dass och jordkällare.
I det lilla samhället fanns även en musikpaviljong, konsumbutik med bagarstuga, samt tvättstuga och skola. De flesta byggnaderna är byggda före sekelskiftet 1900 och är i många fall bevarade i ursprungligt skick.

Tungt och riskfyllt arbete
Arbetarna hade långa arbetsdagar och arbetade på ackord i en hård arbetsmiljö. Sten sprängdes och bröts loss ur dagbrotten och transporterades sedan på räls ned till tippen med ångloksdragna lastvagnar. Stenhuggarna stod där i sina primitiva bås och högg sten. Den färdighuggna stenen lastades sedan på pråmar vid bryggorna nedanför tippen.
Det tunga arbetet i stenbrottet var riskfyllt och flera arbetare omkom vid sprängningsolyckor. Reumatism, stendammslunga och tuberkulos var dessutom vanliga yrkessjukdomar som många drabbades av.

Från hårt liv till sommaridyll
Sedan länge används dessa olika byggnader som sommarbostäder och är en idyll med röda stugor vackra blommor och utegrupper. Än idag bor här ättlingar till de gamla stenhuggarna.
 Stenhuggarebyn med sina stenbrott, ägs sedan 2009 av bostadsrättsföreningen Stenhuggarebyn.

Informationsskyltar
Informationsskyltarna som numera finns i stenbrottet och stenhuggarbyn gör det möjligt att åka dit på egen hand och uppleva det unika området.
Ann

Bertil Ifwers museum: Ett livs samlande i ett välordnat kaos

Skapat 23 juli, 2014 av Johan

Museet är inrymt i en röd loge med åtta olika rum och består till största delen av Bertil Ifwers egna samlingar av bruksföremål från Munsötrakten, men även av olika tidskrifter och dokument. Genom föremålen och dess historia finns här möjlighet att få en inblick i ett stycke svensk lokalhistoria. Tidigare fanns det på Munsö många trädgårdsmästerier, frukt- och grönsaksodlingar som då var viktiga näringar för bygden. Museet som ligger på Munsö drivs av en museiförening (Intresseföreningen Bertil Ifwers Museum) som bildades 1995 av en grupp Munsöbor i syfte att bevara och förvalta samlingarna i Bertil Ifwers anda och utveckla hans samlingar till ett hembygdsmuseum.

En ivrig samlare med en stor loge
Bertil Ifwer föddes på Ekerö den 25 februari 1925 och flyttade med sina föräldrar till Söderby gård på Munsö på 1930-talet. Redan i unga år vaknade hans samlarintresse, till en början var det föremål med anknytning till idrottsvärlden. Han gifte sig på 1950-talet med Ingrid och flyttade till hennes föräldragård Solvik på Munsö. I logen på gården fortsatte hans samlande senare i större skala. Bertils far Oskar Ifwer (1884-1980) var också en stor samlare, främst av dokument från politik och föreningsliv. Bertil Ifwer dog den 27 april 1994 och är begravd på Munsö kyrkogård.

Museet som ligger i Solvik på Munsö är endast öppet för grupper enligt överenskommelse.
 Information och bokning tel: 08-560 501 67, 560 503 67.

Skå festplats

Skapat 23 juli, 2014 av Johan

Feststämning från gångna tider

Skå Festplats byggdes 1954 med hjälp av medel från Skå socken och byggmästare Richard Johansson, som testamenterade en stor del av sin kvarlåtenskap till Skå Bygdegårdsförening. Medlemmarna ställde upp med sin arbetsinsats, de röjde, göt och byggde festplatsen samt dansbanan som togs i bruk sommaren 1955. Senare kom bygglovet för den efterlängtade bygdegården som stod klar 1966.
Skå festplats firar 60 år och återuppväcks under sommaren 2014
Portarna slås åter upp och festplatsen skall på nytt fyllas med människor, musik, dans och glädje.  Målet är att skapa en mötesplats för konserter, parkteater, utebio, loppisar med mera i klassisk folkparksmiljö med kulörta lyktor och en omgivande grönska. För aktuellt program se på Skå festplats hemsida.
Ett svalnande intresse som skall vändas
Intresset för bygdegårdsverksamheten och de allmänna sommarfesterna med dans avtog dock med tiden och sedan 1977 har Skå IK hyrt hela anläggningen för sin idrottsverksamhet samt arrangerat de årliga midsommarfesterna fram till 2007.  För att försöka återuppliva bygdegårdsverksamheten slogs båda föreningarna samman och kallas nu Skå IK & Bygdegård. Målsättningen är att bygdegården åter ska bli en naturlig samlingspunkt.
Nya krafttag tas nu för att åter blåsa liv i verksamheten och ge oss möjlighet att uppleva folkparksmiljön.